Om boken: år / Budbärarna, som alltid, dök plötsligt upp. Demiurge satt i tunga tankar på trappan till den nedåtgående trappan. Gyllene ljusstrålar strök den varma marmorn vid hans fötter, och sedan löstes allt upp i Stora Reachs virvlande dis. Och plötsligt virvlade två eldiga virvelvindar framför honom och svepte bort de röda lockarna av nedfallna löv. När rörelsen saktade ner blev konturerna av bevingade figurer mer och mer tydliga. Som droppar från samma ström skilde sig budbärarna inte från varandra. Oklanderligt vackra regelbundna ansikten, gnistrande vingar vikta bakom ryggen, klädveck som faller i brinnande bäckar. Emellertid verkade det för Demiurge som att en av änglarna, efter att ha materialiserats, fortfarande fortsatte att sända ljus, och ansiktet och figuren på den andra fick en mörk nyans.